För tjugo år sedan i Afghanistan ..

 Den 11/9 2001. Det var tjugo år sedan. Jag brukade läsa internationella nyheter i stadsbibliotekets tidningsrum. Det handlade bl. a. om några kristna missionärer/hjälparbetare i Afghanistan, som hade gripits av talibanerna, misstänkta för brott mot sharia-lagar om proselytism. Detta var redan i Augusti 2001.

  Och så blev jag distraherad av terrordådet den elfte September, när jag försökte följa upp denna sak.  Det hotade att falla alldeles i glömska.

    Nu hittade jag dock  de där gamla artiklarna. Det var New York Times som skrev, bland andra media (på den tiden hette tidningen “International Herald Tribune”).    

 Det var minst två missions-organisationer vars medarbetare hade arresterats. Den ena av dem var den Tysklands-baserade “Shelter Now”, och som några av dess tillfångatagna medarbetare befarade under förhören, spreds deras ord över världen, när de sorgfälligt sökte undvika att ange några av de afghaner som hade varit föremål för deras uppsökande barmhärighets-verksamhet. New York Times publicerade den 26 Augusti 2001 deras “bekännelse”: ”Vi gav två kopior av en bok om Jesus till en familj. Vi har inte givit något annat, inga andra böcker eller något material till någon annan. Vi sjöng själva en sång om Gud , inte om Jesus. De sjöng inte med oss. Vi drack ört-thé”.

 Tidningen fortsatte: ”Detta låter ju inte direkt som uttrycket för en omfattande subversiv plan, men en talesperson för talibanerna, Abdul Hal Mutmain,  sa idag, att första fasen av undersökningen var fullbordad, och att tentaklerna av en långtgående kristen sammansvärjning hade påträffats, som inte bara fikade efter Kabul, huvudstaden, utan också andra städer. Undersökningen kommer nu att föras vidare”

   Så det hade blivit internationellt uppmärksammat, framför allt av USA, Tyskland och Australien ("bläckfiskens tentakler" ?) , som hade enskilda medborgare i Afghanistan, vilka var engagerade i “Shelter Now”.

   George Taubman, Margrit Stebnar, Kati Jelinek och Silke Duerrkopf från Tyskland, Diana Thomas och Peter Bunch från Australien och Dyane Curry och Heather Mercer från USA tillbringade nära fyra månader i kvarhållenskap i Afghanistan, innan de kunde komma därifrån. The Guardian skrev om den saken den 16/11 samma år, då de återger de evakuerades ord: ”De berättade om den dramatiska nattliga räddningen, då kvinnor i gruppen satte eld på sina kroppstäckande burqa’s, för att piloter i de amerikanska specialstyrkorna skulle kunna upptäcka dem .. de blev flygburna till säkerheten av amerikanska helikoptrar ...”

 

2002 utkom dessutom en bok där denna deras berättelse utvecklas, en bok som har författas av de två amerikanska kvinnorna  i gruppen.

“Prisoners of Hope” berättar sålunda om svåra frågor som måste besvaras innan man beger sig till ett land som Afghanistan för att sprida budskapet om Jesus Kristus, och om ännu svårare frågor som kunde ställas av de talibanska förhörsledarna.

  Vistelsen i tre olika fängelser beskrivs i realistisk detalj, och enskilda afghanska livsöden lyfts fram med stor inlevelse.  De sparsamma kontakterna med anhöriga innebär att informationer om händelser i omvärlden, även om terrordådet 11/9,  kommer endast i små portioner. Och den förfärande insikten om att det stora USA har dragit ut i krig mot talibanerna i Afghanistans drabbar i ett mycket obekvämt läge för dessa tillfångatagna kristna missionärer från Väst. 

 Och budskapet om att "be för Afghanistan" känns mer aktuellt än någonsin.

 

 

- -

The Hill om den dagsaktuella situationen