Angående general Serov's dagboksanteckningar

"Anteckningar ur en resväska" heter en bok som utgavs för några år sedan i Ryssland. Det handlar egentligen om två resväskor fulla med anteckningar, som general-löjtnant Ivan Alexandrovich Serov (1905 - 1990) hade fört hela sitt liv, och sedan bearbetat och kompletterat medan han var pensionär. 

   Serov ville egentligen bli militär från första början, och gick fördensskull i militär utbildning. Men han blev bryskt placerad inom den hemliga polisen av Berija, och av Stalin, som uppenbarligen höll ett öga på honom. Han gillade inte det, men fann sig.

Och det var inte litet som han fick att göra med utifrån en mycket central position i den sovjetiska - stalinistiska fram till 1953 - maktapparaten under nära tjugofem år, fram till dess han föll i onåd, och blev fråntagen några utmärkelser och dessutom skickad i pension i förtid, i början av sextiotalet.

Ivan A Serov - en av Josef Stalins
spjutspetsar, då det begav sig

I sina anteckningar uttrycker han inte sällan sitt hjärtas mening om saker, som det var uteslutet att offentligt uttrycka sitt hjärtas mening om medan man var i tjänst. Och inte intill sin död 1990 tyckte han sig finna utrymme för att göra det . Han lade sina anteckningar i två resväskor, och under ena väggen till ett garage vid hans datja beredde han ett litet utrymme där han placerade dessa resväskor och övergjöt dem med cement. 2012 påträffades dock dessa resväskor då utländska gästarbetare som hade anledning därtill, bröt ned väggen. Anteckningarna kom fram, och hans släktingar kontaktades. De kontaktade i sin tur en historisk expert. Tillsammans med Alexander Khinshtein, en medlem av Ryska krigs-historiska sällskapets råd, tog Serov's barnbarn Vera vara på anteckningarna, redigerade dem och publicerade boken "Anteckningar ur en resväska" 2016. Då var endast en tredjedel av anteckningarna kvar, eftersom det ju fanns olika beaktanden att göra. 

Men den tredjedelen som publicerades blev onekligen ett krux. En rysk historiker vid namn Boris Sokolov  ifrågasatte hela alltet. Han underkände framställningen och sa att det var förfalskat av Khinshtein, och han frågade:"Var finns Ivan Serov's verkliga anteckningar ?". Det blev rättssak, när Khinshtein och barnbarnet Vera anmälde Sokolov och Radio Echo Moskva för offentliga uttalanden som de ansåg vara kränkande, men det ryska rättsväsendet tog inte upp det målet.

Andra  historiker som undersökt materialet håller det för att vara äkta, vilket t.ex. Leonid Mlechin säger i ett klipp (08:21 minuter in på klippet) om "fallet Wallenberg", där han åberopar just Serov's uppgifter. Serov hade nämligen också skrivit ett kapitel med en underrubrik om fallet Wallenberg, såsom han kunde erinra sig det, eftersom han bl.a. hade fått ett särskilt uppdrag av Nikita Chrusjtjov att undersöka det. 

Chrusjtjov var på 40-talet folk-kommissarie i Ukraina, och Serov hade rätt god kontakt med honom, eftersom han blev placerad i Ukraina som ansvarig för säkerhetsfrågor. 1954, efter kriget och efter att Chrusjtjov hade hamnat i Centralkommittéen i Moskva, strax innan han på allvar blev Sovjets ansikte utåt, blev han störd av hur klantigt fallet Wallenberg hade skötts. Serov, som även hade hamnat i Moskva vid den tiden, skriver om detta, men också om hur beräknande Chrusjtjov själv förhöll sig till detta fall.

Det Serov skrivit om fallet Wallenberg har jag översatt till svenska - här

(Uppdatering 2023 08 06: Ännu ett kapitel ur boken översatt - se här )

 

-

Riksdagsmotion - om fallet Wallenberg

Material om Ivan Serovs dagboksanteckningar på engelska: 1, 2