En bekännelse

                                                                    

Här är en riktigt intressant bok som förra året skakade om i Ryssland, inte minst i det ortodoxa Ryssland - men som inte hörts så mycket om i Väst, på västeuropeiskt språk. Inte än.

"Ispoved" ( = Bekännelse) av Maria Kikot.

Hon skriver om sin erfarenhet av att gå i, och leva i, ryskt-ortodoxt kloster idag. Olika tidsepoker gör sig gällande i den miljön. Gamla kyrkor och kloster som ibland stämmer så väl in i det ryska landskapet. Ibland bara murar eller väggar kvar, ruiner efter bolsjevikernas härjningar. Samtidigt pågår mycket återuppbyggnadsarbete Och även en del experiment..

Författarinnan råkade tydligen ut för några som experimenterade på det religiösa livets område, kombinerade gamla ryska traditioner, och dagens grekiska "Athos"-munkars asketiska övningar , och även en viss disciplin, som påminner om någon slags modern terapeutisk metod. Jag har hört att man använder den metoden ibland, när man vill rehabilitera knarkare - kollektivet sitter och samtalar, och plötsligt vänder sig alla mot en individ, skäller, anmärker och anklagar honom eller henne en lång stund. En slags ”renande” erfarenhet ..

Abedissan i klostret strax söder om Moskva använde en liknande metod som en ren härskarteknik , och det på ett riktigt otäckt och utstuderat vis. Hon jagade kollektivet mot den enskilde. "Systrarna" knäcktes en efter en, och blev antingen fogliga och underdåniga för resten av livet, eller sparkade bakut och bröt upp. Maria Kikot stod till slut inte ut längre, utan drog iväg och skrev sin "bekännelse", efter att ha återvänt till sitt gamla liv som fotograf.

Det är en bit av Ryssland av idag. Den sekteristiska ortodoxins grepp om landet borde släppa - nu ! 

Boken "Ispoved" kanske kan vara ett redskap för det ändamålet. Blir den möjligen översatt till engelska, 
eller rentav till svenska ? 

- - 

Engelskspråkig blogg som nämner (i förbigående) om boken - här
Tidigare bloggat om dagsaktuell rysk kyrkokritik  - här